Xoon

" De tekniska studierna delades upp i kompetensuppbyggande studier och försök, konceptstudier samt projektstudier. Fysiskt skydd kom att prioriteras före beväpningssystem, ledningssystem och rörlighetssystem. Tre huvudkrav kom att bli konceptstyrande:
Skjutning under gång varvet runt (360º) med huvudvapnet Direktutblick för vagnchefen från vagnens högsta punkt Överlevnad för vagn och besättning vid en träff i ammunitionslagringen Vidare beaktades de typiskt svenska förhållandena som normalt resulterade i speciella krav på försvarsmaterielen – den korta värnpliktsutbildningen följd av korta repetitionsövningar (dvs materielen måste vara lätt att handha) och det faktum att materielen under större delen av sin livslängd skulle ligga i mobiliseringsförråd med ett minimum av underhåll.
 
 
 
Skydd
I projekt Strv 2000 tillmättes skyddet i vid bemärkelse stor betydelse – eller stridsvagnens överlevnadsförmåga vad avser skydd mot upptäckt-identifiering-träff, skydd mot verkan och skydd mot efterverkan. Kraven sattes mycket högt både vad gäller låga signaturer inom våglängdsområdena för IR och radar, men framförallt för det ballistiska skyddet. Dessa inkluderade mycket förutseende krav på skydd mot minor och takverkande stridsdelar.

Grundprincipen för vagnens uppbyggnad var ett minimiskrov i pansarstål som var tillräckligt tjockt för att kunna ta upp krafterna vid körning och skjutning. Det skulle också kunna ta upp de krafter som en yttre skyddsmodul kunde åstadkomma då den träffats.
 
I det fall den yttre skyddsmodulen använde sig av principen med ett spontaninitierat tungt explosivt reaktivt pansar (t ex i kompositionen 15/3/9) – effektivt inte bara mot riktad sprängverkan, utan även kinetisk energi – kunde dessa krafter på grundstrukturen bli relativt stora. De försök som gjordes mot frontalt monterade moduler med denna typ av skydd visade att det var möjligt att kraftigt störa en penetrerande pilprojektil.

Tanken var också att Strv 2000 skulle använda en stor andel keram i skyddskonstruktionen. Det faktum att den totala andelen keram skulle komma att uppgå till flera ton i respektive stridsvagn gjorde att ett det så kallade Skyddskeramprojektet startade upp 1988. Under ett par års tid gjordes försök med många olika typer av keram - Al2O3(aluminiumoxid), B4C (borkarbid) och TiB2 (titanborid) – men trots ett brett deltagande från svensk industri, FOA och FMV, blev det inte så mycket mer än en medioker referenskeram.

Inspirerade av den valda skyddslösningen i den amerikanska stridsvagnen M1A1 DU där Chobhampansaret uppgraderats med skikt av utarmat uran, gjordes provskjutningar i Sverige även mot denna typ av material. Resultaten visade på möjligheten att nå bättre skyddsprestanda om volymen och inte vikten var gränssättande.

Stor möda lades även på att åstadkomma en från besättningen separerad ammunitionslagring som skulle tåla såväl krutbrand som en detonation efter direktträff på en RSV-stridsdel med övertändning som följd. Den lösning som utarbetades fungerade och hade stora likheter med motsvarande utrymmen i Leopard 2 och M1A1 med så kallade ”blow off panels”, men hade en utvecklad princip för att förhindra total övertändning med total utslagning som följd. Skotten var placerade längst bak i chassiet. "
 
Translation:

" The technical studies are divided up into competence building studies and trials, concept studies and project studies. Physical armor is prioritzed over weapon systems, FCS and mobility systems. Three main requirements have steered the concept:
 
        - Firing while on the movie, 360 degrees with the main weapon.
        - Direct sight for the vehicle commander from the tanks highest point. 
        - Survival of the tank and crew in case of a hit to the ammunition storage. 
 
Furthermore, the typical Swedish environment is considered, which normally results in special requirements for defense materials - the short conscription followed by short repletion exercise (meaning that the material needs to be easy to handle) and the fact that the material in bigger parts of its lifetime will be located at mobilization storage with a minimum of maintenance. 
 
Armor:
In project Strv 2000 is armor of the highest importance - or the tanks survival chance against discovery - identification - hit, protection against impact, after armor protection. High requirements are sett for a low signature in the visual spectrum, for IR and for radar, men but most of all the armor. These include requirements for mine protection and roof armor. 
 

 
 
The principle of the tank construction is a minimal hull of armor steel, made strong enough to absorb the force when driving and firing. It should also be able to take up the force that a outer armor module would achieve when hit.

 
 
In the case of the outer armor module, the use of the principle with a spontaneously initiated heavy explosive reactive armor (composition 15/3/9) - effective not only against directed explosive force (I assume HEAT) but also kinetic energy - could these forces on the hull be reality large.

 
 
It was also thought that Strv 200 would use a large amount of ceramics in the armor construction. The fact that a big portion of ceramics would come to make up several tons in the tank in question, caused the so called ceramic armor project to be started in 1988. In a couple of years time a few tests were done with several different ceramics - Al2O3(aluminium oxide), B4C (boron carbide) and TiB2 (titan boride) - but even with a board cooperation between Swedish industry, FOA and FMW, the ceramics turned out the not be much more than a mediocre reference ceramics. 

 
Inspired by the armor solution chosen by the US tank M1A1, in which the Chobham armor was upgraded with a layer of depleted uranium, a firing trial was held in Sweden against this type of material. The results showed a possibility of better armor performance if volume and not the weight was the restricting factor.
 
 

 
A lot of effort was put into producing the ammunition storage, separated from the crew, which can take a direct hit and detonation from a ATGM. The solution developed was similar to the Leopard 2 or M1A1 with their so called "blow off panels", but was also developed to stop a chain reaction from detonating all the ammunition. The ammunition was placed in the hull rear. "
 
I translated the section covering the armor for you guys. Though I do not see anything indicating that the front engine required longer side armor. The requirements state the coverage, regardless of a front engine.  Though the coverage required is similar to the M1A2 and Leopard 2's turret. 
 
I can translate more if anyone is interested.

" De tekniska studierna delades upp i kompetensuppbyggande studier och försök, konceptstudier samt projektstudier. Fysiskt skydd kom att prioriteras före beväpningssystem, ledningssystem och rörlighetssystem. Tre huvudkrav kom att bli konceptstyrande:
Skjutning under gång varvet runt (360º) med huvudvapnet Direktutblick för vagnchefen från vagnens högsta punkt Överlevnad för vagn och besättning vid en träff i ammunitionslagringen Vidare beaktades de typiskt svenska förhållandena som normalt resulterade i speciella krav på försvarsmaterielen – den korta värnpliktsutbildningen följd av korta repetitionsövningar (dvs materielen måste vara lätt att handha) och det faktum att materielen under större delen av sin livslängd skulle ligga i mobiliseringsförråd med ett minimum av underhåll.
 
 
 
Skydd
I projekt Strv 2000 tillmättes skyddet i vid bemärkelse stor betydelse – eller stridsvagnens överlevnadsförmåga vad avser skydd mot upptäckt-identifiering-träff, skydd mot verkan och skydd mot efterverkan. Kraven sattes mycket högt både vad gäller låga signaturer inom våglängdsområdena för IR och radar, men framförallt för det ballistiska skyddet. Dessa inkluderade mycket förutseende krav på skydd mot minor och takverkande stridsdelar.

Grundprincipen för vagnens uppbyggnad var ett minimiskrov i pansarstål som var tillräckligt tjockt för att kunna ta upp krafterna vid körning och skjutning. Det skulle också kunna ta upp de krafter som en yttre skyddsmodul kunde åstadkomma då den träffats.
 
I det fall den yttre skyddsmodulen använde sig av principen med ett spontaninitierat tungt explosivt reaktivt pansar (t ex i kompositionen 15/3/9) – effektivt inte bara mot riktad sprängverkan, utan även kinetisk energi – kunde dessa krafter på grundstrukturen bli relativt stora. De försök som gjordes mot frontalt monterade moduler med denna typ av skydd visade att det var möjligt att kraftigt störa en penetrerande pilprojektil.

Tanken var också att Strv 2000 skulle använda en stor andel keram i skyddskonstruktionen. Det faktum att den totala andelen keram skulle komma att uppgå till flera ton i respektive stridsvagn gjorde att ett det så kallade Skyddskeramprojektet startade upp 1988. Under ett par års tid gjordes försök med många olika typer av keram - Al2O3(aluminiumoxid), B4C (borkarbid) och TiB2 (titanborid) – men trots ett brett deltagande från svensk industri, FOA och FMV, blev det inte så mycket mer än en medioker referenskeram.

Inspirerade av den valda skyddslösningen i den amerikanska stridsvagnen M1A1 DU där Chobhampansaret uppgraderats med skikt av utarmat uran, gjordes provskjutningar i Sverige även mot denna typ av material. Resultaten visade på möjligheten att nå bättre skyddsprestanda om volymen och inte vikten var gränssättande.

Stor möda lades även på att åstadkomma en från besättningen separerad ammunitionslagring som skulle tåla såväl krutbrand som en detonation efter direktträff på en RSV-stridsdel med övertändning som följd. Den lösning som utarbetades fungerade och hade stora likheter med motsvarande utrymmen i Leopard 2 och M1A1 med så kallade ”blow off panels”, men hade en utvecklad princip för att förhindra total övertändning med total utslagning som följd. Skotten var placerade längst bak i chassiet. "
 
Translation:

" The technical studies are divided up into competence building studies and trials, concept studies and project studies. Physical armor is prioritzed over weapon systems, FCS and mobility systems. Three main requirements have steered the concept:
 
        - Firing while on the movie, 360 degrees with the main weapon.
        - Direct sight for the vehicle commander from the tanks highest point. 
        - Survival of the tank and crew in case of a hit to the ammunition storage. 
 
Furthermore, the typical Swedish environment is considered, which normally results in special requirements for defense materials - the short conscription followed by short repletion exercise (meaning that the material needs to be easy to handle) and the fact that the material in bigger parts of its lifetime will be located at mobilization storage with a minimum of maintenance. 
 
Armor:
In project Strv 2000 is armor of the highest importance - or the tanks survival chance against discovery - identification - hit, protection against impact, after armor protection. High requirements are sett for a low signature in the visual spectrum, for IR and for radar, men but most of all the armor. These include requirements for mine protection and roof armor. 
 

 
 
The principle of the tank construction is a minimal hull of armor steel, made strong enough to absorb the force when driving and firing. It should also be able to take up the force that a outer armor module would achieve when hit.

 
 
In the case of the outer armor module, the use of the principle with a spontaneously initiated heavy explosive reactive armor (composition 15/3/9) - effective not only against directed explosive force (I assume HEAT) but also kinetic energy - could these forces on the hull be reality large.

 
 
It was also thought that Strv 200 would use a large amount of ceramics in the armor construction. The fact that a big portion of ceramics would come to make up several tons in the tank in question, caused the so called ceramic armor project to be started in 1988. In a couple of years time a few tests were done with several different ceramics - Al2O3(aluminium oxide), B4C (boron carbide) and TiB2 (titan boride) - but even with a board cooperation between Swedish industry, FOA and FMW, the ceramics turned out the not be much more than a mediocre reference ceramics. 

 
Inspired by the armor solution chosen by the US tank M1A1, in which the Chobham armor was upgraded with a layer of depleted uranium, a firing trial was held in Sweden against this type of material. The results showed a possibility of better armor performance if volume and not the weight was the restricting factor.
 
 

 
A lot of effort was put into producing the ammunition storage, separated from the crew, which can take a direct hit and detonation from a ATGM. The solution developed was similar to the Leopard 2 or M1A1 with their so called "blow off panels", but was also developed to stop a chain reaction from detonating all the ammunition. The ammunition was placed in the hull rear. "
 
I translated the section covering the armor for you guys. Though I do not see anything indicating that the front engine required longer side armor. The requirements state the coverage, regardless of a front engine.  Though the coverage required is similar to the M1A2 and Leopard 2's turret. 
 
I can translate more if anyone is interested.

" De tekniska studierna delades upp i kompetensuppbyggande studier och försök, konceptstudier samt projektstudier. Fysiskt skydd kom att prioriteras före beväpningssystem, ledningssystem och rörlighetssystem. Tre huvudkrav kom att bli konceptstyrande:
Skjutning under gång varvet runt (360º) med huvudvapnet Direktutblick för vagnchefen från vagnens högsta punkt Överlevnad för vagn och besättning vid en träff i ammunitionslagringen Vidare beaktades de typiskt svenska förhållandena som normalt resulterade i speciella krav på försvarsmaterielen – den korta värnpliktsutbildningen följd av korta repetitionsövningar (dvs materielen måste vara lätt att handha) och det faktum att materielen under större delen av sin livslängd skulle ligga i mobiliseringsförråd med ett minimum av underhåll.
 
 
 
Skydd
I projekt Strv 2000 tillmättes skyddet i vid bemärkelse stor betydelse – eller stridsvagnens överlevnadsförmåga vad avser skydd mot upptäckt-identifiering-träff, skydd mot verkan och skydd mot efterverkan. Kraven sattes mycket högt både vad gäller låga signaturer inom våglängdsområdena för IR och radar, men framförallt för det ballistiska skyddet. Dessa inkluderade mycket förutseende krav på skydd mot minor och takverkande stridsdelar.

Grundprincipen för vagnens uppbyggnad var ett minimiskrov i pansarstål som var tillräckligt tjockt för att kunna ta upp krafterna vid körning och skjutning. Det skulle också kunna ta upp de krafter som en yttre skyddsmodul kunde åstadkomma då den träffats.
 
I det fall den yttre skyddsmodulen använde sig av principen med ett spontaninitierat tungt explosivt reaktivt pansar (t ex i kompositionen 15/3/9) – effektivt inte bara mot riktad sprängverkan, utan även kinetisk energi – kunde dessa krafter på grundstrukturen bli relativt stora. De försök som gjordes mot frontalt monterade moduler med denna typ av skydd visade att det var möjligt att kraftigt störa en penetrerande pilprojektil.

Tanken var också att Strv 2000 skulle använda en stor andel keram i skyddskonstruktionen. Det faktum att den totala andelen keram skulle komma att uppgå till flera ton i respektive stridsvagn gjorde att ett det så kallade Skyddskeramprojektet startade upp 1988. Under ett par års tid gjordes försök med många olika typer av keram - Al2O3(aluminiumoxid), B4C (borkarbid) och TiB2 (titanborid) – men trots ett brett deltagande från svensk industri, FOA och FMV, blev det inte så mycket mer än en medioker referenskeram.

Inspirerade av den valda skyddslösningen i den amerikanska stridsvagnen M1A1 DU där Chobhampansaret uppgraderats med skikt av utarmat uran, gjordes provskjutningar i Sverige även mot denna typ av material. Resultaten visade på möjligheten att nå bättre skyddsprestanda om volymen och inte vikten var gränssättande.

Stor möda lades även på att åstadkomma en från besättningen separerad ammunitionslagring som skulle tåla såväl krutbrand som en detonation efter direktträff på en RSV-stridsdel med övertändning som följd. Den lösning som utarbetades fungerade och hade stora likheter med motsvarande utrymmen i Leopard 2 och M1A1 med så kallade ”blow off panels”, men hade en utvecklad princip för att förhindra total övertändning med total utslagning som följd. Skotten var placerade längst bak i chassiet. "
 
Translation:

" The technical studies are divided up into competence building studies and trials, concept studies and project studies. Physical armor is prioritzed over weapon systems, FCS and mobility systems. Three main requirements have steered the concept:
 
        - Firing while on the movie, 360 degrees with the main weapon.
        - Direct sight for the vehicle commander from the tanks highest point. 
        - Survival of the tank and crew in case of a hit to the ammunition storage. 
 
Furthermore, the typical Swedish environment is considered, which normally results in special requirements for defense materials - the short conscription followed by short repletion exercise (meaning that the material needs to be easy to handle) and the fact that the material in bigger parts of its lifetime will be located at mobilization storage with a minimum of maintenance. 
 
Armor:
In project Strv 2000 is armor of the highest importance - or the tanks survival chance against discovery - identification - hit, protection against impact, after armor protection. High requirements are sett for a low signature in the visual spectrum, for IR and for radar, men but most of all the armor. These include requirements for mine protection and roof armor. 
 

 
 
The principle of the tank construction is a minimal hull of armor steel, made strong enough to absorb the force when driving and firing. It should also be able to take up the force that a outer armor module would achieve when hit.

 
 
In the case of the outer armor module, the use of the principle with a spontaneously initiated heavy explosive reactive armor (composition 15/3/9) - effective not only against directed explosive force (I assume HEAT) but also kinetic energy - could these forces on the hull be reality large.

 
 
It was also thought that Strv 200 would use a large amount of ceramics in the armor construction. The fact that a big portion of ceramics would come to make up several tons in the tank in question, caused the so called ceramic armor project to be started in 1988. In a couple of years time a few tests were done with several different ceramics - Al2O3(aluminium oxide), B4C (boron carbide) and TiB2 (titan boride) - but even with a board cooperation between Swedish industry, FOA and FMW, the ceramics turned out the not be much more than a mediocre reference ceramics. 

 
Inspired by the armor solution chosen by the US tank M1A1, in which the Chobham armor was upgraded with a layer of depleted uranium, a firing trial was held in Sweden against this type of material. The results showed a possibility of better armor performance if volume and not the weight was the restricting factor.
 
 

 
A lot of effort was put into producing the ammunition storage, separated from the crew, which can take a direct hit and detonation from a ATGM. The solution developed was similar to the Leopard 2 or M1A1 with their so called "blow off panels", but was also developed to stop a chain reaction from detonating all the ammunition. The ammunition was placed in the hull rear. "
 
I translated the section covering the armor for you guys. Though I do not see anything indicating that the front engine required longer side armor. The requirements state the coverage, regardless of a front engine.  Though the coverage required is similar to the M1A2 and Leopard 2's turret. 
 
I can translate more if anyone is interested.

There's a lot of interest in hydraulic transmissions for wind turbines, although I don't know how widespread they are. That's very high torque low speed continuous-ish operation (probably easily continuous over several hours, which is more than long enough for heat to be an issue).

" En 10,5 cm kanon monterades ovanpå Mardern i ett enmanstorn. Med denna rigg UDES 19 genomfördes ett flertal olika försök – körning, skjutning, med mera.
Det gjordes egentligen två riggar för UDES 19. Utöver kör- och skjutriggen tillverkades även en laddrigg. På dessa genomfördes kör-, skjut-, observations-och laddförsök. Laddriggen testade principen att låta en laddpendel som roterar runt samma axel som kanonen föra skotten ett och ett från magasinet till kanonen.
Konstruktionen visade sig fungera bra och vara så robust att varken snö eller de grenar man testade med (upp till 5 cm) tjocka utgjorde något hinder för funktionen, däremot sågs det finnas risk att skräp följde med skotten in i kanonen. Man testade dock inte känsligheten för beskjutning.
Under skjutförsök bekräftades att det gick snabbare att inrikta kanonen - detta eftersom den har lägre massa än ett vanligt torn. Dock fick riggen långa skottider som berodde på dåligt fininriktningssystem.
Parallellt testades även denna princip med ovanpålagrad kanon på ett chassi till Strv 103. "
 
Translation:
" A 105mm canon was mounted on top of a Marder AFV in a one-man turret. With this rig, UDES 19 completed several different tests - driving, firing and more.
It is actually two rigs for UDES 19. For driving- and shooting-rig a loading rig is added. Driving, firing, observation and loading test are done on these rigs. The loading rig is to test the principle that a loading pendulum that rotates around the same axis as the canon can feed ammunition from the magazine to the cannon. 
This system appeared to work well and was so robust that neither snow or branches that was tested (up to 50mm) thick made a hindrance for the system, however, there is a risk of rubbish coming with the ammunition into the cannon. Therefor, the sensitivity to firing was not tested. 
In the firing trials in was found that the cannon was faster at aiming, because of the lighter tower. However, the rig high aiming time was thought to be because of bad FCS.
In parallel this principle was tested on a chassis of the Strv 103."
 
Source:
http://www.ointres.se/udes.htm

Translation:

 
 

 
 

 
 

" En 10,5 cm kanon monterades ovanpå Mardern i ett enmanstorn. Med denna rigg UDES 19 genomfördes ett flertal olika försök – körning, skjutning, med mera.
Det gjordes egentligen två riggar för UDES 19. Utöver kör- och skjutriggen tillverkades även en laddrigg. På dessa genomfördes kör-, skjut-, observations-och laddförsök. Laddriggen testade principen att låta en laddpendel som roterar runt samma axel som kanonen föra skotten ett och ett från magasinet till kanonen.
Konstruktionen visade sig fungera bra och vara så robust att varken snö eller de grenar man testade med (upp till 5 cm) tjocka utgjorde något hinder för funktionen, däremot sågs det finnas risk att skräp följde med skotten in i kanonen. Man testade dock inte känsligheten för beskjutning.
Under skjutförsök bekräftades att det gick snabbare att inrikta kanonen - detta eftersom den har lägre massa än ett vanligt torn. Dock fick riggen långa skottider som berodde på dåligt fininriktningssystem.
Parallellt testades även denna princip med ovanpålagrad kanon på ett chassi till Strv 103. "
 
Translation:
" A 105mm canon was mounted on top of a Marder AFV in a one-man turret. With this rig, UDES 19 completed several different tests - driving, firing and more.
It is actually two rigs for UDES 19. For driving- and shooting-rig a loading rig is added. Driving, firing, observation and loading test are done on these rigs. The loading rig is to test the principle that a loading pendulum that rotates around the same axis as the canon can feed ammunition from the magazine to the cannon. 
This system appeared to work well and was so robust that neither snow or branches that was tested (up to 50mm) thick made a hindrance for the system, however, there is a risk of rubbish coming with the ammunition into the cannon. Therefor, the sensitivity to firing was not tested. 
In the firing trials in was found that the cannon was faster at aiming, because of the lighter tower. However, the rig high aiming time was thought to be because of bad FCS.
In parallel this principle was tested on a chassis of the Strv 103."
 
Source:
http://www.ointres.se/udes.htm

Translation:

 
 

 
 

 
 

Translation:

 
 

 
 

 
 

The answer is simple:
 

The answer is simple:
 

The answer is simple:
 

The answer is simple:
 

Good point. 
 
Though, it made me think, what about 3D printed aluminum? 
You could accomplish new types of geometry with it.
Crazy shapes like these which are pretty much impossible to cast and very expensive to machine:

 
Another thing would be carbon fiber construction. 

I am sure it hasn't escaped @OnlySlightlyCrazy's notice that my handguard is essentially a clone of the Geissele MK16:
 

During the development of IMR, they initially used Mk 14 rails which have M LOK at 3, 6, and 9, but found they wanted the full 7 sides M LOK'd. That's why Seahorse has a MK 14 rail, because it was based off an earlier stage of development.

It's worth noting that many manufacturers, even some well regarded, choose to include M-Lok only on those surfaces and angles they deem most useful, using other (presumably cheaper or stronger) cutouts in other locations.
 
Imo, this artificially limits the modularity of the rifle, which is one of the AR-15's many claims to fame. From what little I know, the ability of the rail to hold zero is - for aluminum or steel rails - determined mostly by the length and rigidity of the barrel nut. Flex of the rail itself is, if memory serves, less of a concern. That said, post 2005 any new rifle design does need to bear in mind that the laser, not the optic, is the primary aiming device for 50% of the life of the weapon, if not more, so paying additional attention or accepting additional weight in service of that fact is wise. 

Considered bullpup design? 

Considered bullpup design? 

Trying out spaced armor:

I am sorry, I guess I was a bit vague. I think I meant block diagram, something like this:

 
Also, since I have had some free time (and gave up 3 hours of sleep) I began designing the P2239, kodename "Badekar":
 
Mock up:

 
Prototype rolled frontal armor:

 
Prototype cast frontal armor:

 
I am probably going to test other armor solutions, need to find some decent spaced/composite armor that fit the timeframe. 

While only tangentially related, I find it interesting that the M1 apparently has issues with the terrain of the Golan Heights, not because that terrain is easy (it is very nasty terrain) - but rather because the US extensively has tested the Abrams on the Yakima Training Center grounds which has lots of similar basalt. I wonder if the YTC gives the Abrams headaches.

AVCR-1360 had variable geometry turbos on it, and they were quite problematic.  This was back in the late 70's/early 80's and the mechanical controls they had were not nearly as good as the digital controls what would appear a decade or so later.  In fact, those variable geometry turbo controls would eventually end up in a Teledyne dumpster, by dad fished some of the parts out and eventually used them to build a oscillating sander for his woodworking shop.  True story.  
 
As to integrated exhaust manifolds, I don't think they would have been of much use on an air cooled engine like the AVCR-1360.

Basically, yes - hydraulic pressure is used to vary piston height to change compression as RPM and boost pressures change. The AVCR-1360 was a really nifty engine and if it was not for the Army's then-obsession with turbine power it really should have been the Abrams' engine. In the spoiler pop-out is a picture of the Continental AVCR-series piston head. It was however complicated, and nobody has over the decades of effort put a variable compression engine into mass production until that just-introduced Nissan KR (and they must be feeling confident in it, they are planning to build over 100k of them per year, for a total run in millions).
 
 

Turret number matches the army's posterboy:

 
Leopard 2 121 Allfader:





 
 

 

 
 
Might have been used to test new armor for the upgrade program: